Lögn Rolf

Allt är för sent. För sent för kärlek. Men inatt finns ingen väg tillbaks.

Rolf och jag hade dragit in en hel del pengar den senaste tiden. Men vi insåg tidigt att pengar inte är något för två obotliga romantiker. Istället spenderade vi allting på att ordna en fest för grannskapet och dessutom skapa en liten egen stat mitt i Grünelyckan.

Allt var upplagt för en magisk kväll den första April. På en banderoll kunde man läsa "Unionen är upprättad, Detta är Sverge". Efter röstning hamnade valet på Sverge som en förkortning på Sverige och Norge. Alla blev nöjda med detta.

Temat på festen skulle passande nog vara "Lögn" och alla skulle vara utklädda därefter. Tyvärr hade alla lite olika åsikter om vad som egentligen är lögn. Tvillingarna Nils-Harald och Örnulf Rolfsen var passande nog utklädda till Twin Towers, som de bestämt hävdar aldrig har existerat. Bushmannen "Papa" var utklädd till en vit människa. Han anser nämligen att vita människor är skapade genom genmanipulation enbart för att härska. Det stora problemet uppstod dock när det visade sig att Rolf var utklädd till Gud och den apglada tanten, som är djupt kristen, helt sonika hade klätt ut sig till hela evolutionsteorin som ett svar på detta.

Till sist utbröt ett stort religiöst dilemma i vår nya stat som delade folket i två sidor. Apglada tanten, Papa och Nils-Harald på ena sidan och Rolf, Örnulf och jag på den andra. Till sist insåg vi dock att om både evolutionen och Gud är en lögn så är existerar vi inte och heller inte Sverge. Unionen varade inte mer än 22 minuter, men det var en union som hade fred i 80 % av sin levnadstid. "Då kan du...Skita på dig" Skrek Rolf till den apglada tanten, förstörde hissen och la sig på Papa´s terass och sov.

Jag bestämde mig senare för att samla tankarna när jag såg en vacker flicka sitta ute vid trappen, drickandes en gammal Newcastle och röka en ny cigarett. Hon var utklädd till Amor, men hade missat hela festen. Hon hade emo-pop-gröna ögon och svallande blont hår.
Bullen "Tror du inte på kärleken"
Flickan "Nej, jag blir aldrig kär i nån, sånt där är slöseri med tid".
Bullen "Då slösar vi väl bort våra liv"
Flickan "Jag måste gå nu, vi kanske ses"
Bullen "Ge mig en kyss innan du går"
Flickan "Varför"
Bullen "Att bygga en dröm på"

Det gjorde hon. Sen sprang hon iväg, med brutna vingar och kanske hopp om att en lögn kan vara sanning. Hon var bara en stadsflicka, som lever i en ensam värld. Hon tog midnattståget och åkte någonstans.

Det var då jag insåg att hon var Aprilhimlen. Som jag minns henne.