Rese Rolf

Idag skulle jag på exkursion, en resa till Vadstena. En medeltidsstad som för tankarna till min hembygd, Gäddjärp. Jag var inte speciellt sugen på att höra en gammal gubbe predika om Heliga Birgittas betydelse för den kristna moralen, så jag ställde min väckarklocka en timme för sent så att jag skulle missa bussen men samtidigt inte känna nån skuld. Det gick bra. Jag kunde sakta somna om och drömma sexuella drömmar om flygplansvärdinnor på tåg.

Helt plötsligt vaknade jag dock av att telefonen ringde brutalt högt. Jag svarade och en mansröst började tala till mitt högra öra. "Du är sen till exkursionen, var är du? Vi hämtar dig om 5 minuter". Tio minuter senare stod bussen på Rydsvägen och mitt enda alternativ var att stiga in och bli hånad av mina klasskamrater som antagligen skulle vara irriterade på min två timmar sena äntring. Jag gick in och drog genast ett elakt skämt om Herman Lindqvist, vilket alltid är uppskattat bland historiker och därmed fick jag sitta längst bak i bussen hos alla med status. Det var skönt.

Efter fyra långa timmar av bussåkande, kloster och gamla kyrkor kom vi fram till höjdpunkten, Rökstenen, som för tankarna till Bob Marleys poetiska skildringar om Marijuana. Stenen var jättehög och hade massor märkliga tecken på sig. Rolf, som för övrigt helt plöstligt hade blivit reseledare kom på idén att vi skulle skapa en runsten till eftervärlden vi också, en större sten.

Vi blev klara kvart över 7 och vid sidan av rökstenen står nu Rolfs gravplats och väntar på honom. På stenen går det att läsa:

Här vilar Rolf
Reseledare vid flera tillfällen
Tvivelaktig som människa men trovärdig som myt
Kvinnliga nekrofiler får gärna använda min kropp

Jag är både äcklad men samtidigt fascinerad av Rolfs sexuella fantasirikedom.
Efter att stenen var klar begravde vi bussen under ett träd och ramlade ner i en ravin, alla skrek.

Lyckligtvis ringde min mobil precis innan jag nådde världen där nere. Rolf ringde och jag låg forfarande i min säng, klockan var 12. Rolf berättade att han ringde från en telefonkiosk i Haggetorp och att han var på en pilgrimsfärd till Trondheim.

Ibland kan drömmar vara föda åt ologiken och ibland kan logiken bli ett moln av drömmar.

Det är därför som jag vill bli full.

Revolution Rolf

Min indiske granne och hans fru lever fortfarande på 1800-talet. De har inte varit i Sverige så länge och vill uppleva historien från början. Därför har hans fru ingen rösträtt ännu men de lever i en demokratisk lägenhet, där allting som ändras kräver en röstning. Det slutar alltid 1-0 vilket jag tycker är rättvist.

Rolf har känt sig ganska nere på sista tiden. Han är rädd för sin ålder och hävdar bestämt att regeringen snart kommer besluta att han endast existerar för att suga på statens ekonomiska spene och därför avsluta hans ursäkt till liv. Jag bestämde mig därför för att bjuda över honom till min indiske granne för lite hemodlad opium-rökning och TV-spel. Det var roligt, vi pratade om den vithåriga tyskens försök att boka upp alla tvätt-tider och den galna katten som springer i Rydsskogen och suddar ut spår från löpare. Den är helt absurd och magisk.

Det hela urartade dock när vi var tvungna att ha en omröstning om vem som skulle stänga på TV:n. Rolf och jag röstade på den indiske mannen och han röstade på sin fru. En politisk revolution ägde därför rum i hans lägenhet och anarki utbröt med detsamma. Rolf kastade sig ut genom fönstret och jag rullade nerför korridorstrappen. Jag tror att det fortfarande råder anarki där inne och helt plötsligt är Rolf och jag revoltmännen som för evigt har förändrat kvinnans historia för all svensk framtid i en lägenhet i Ryd.

Jag undrar om det någonsin kommer bli som vanligt?

Rolf föddes för att starta en revolution, han föddes för att tända tusen stjärnor. Men allt han kan tänka på är kärlek.

Tyvärr är kärleken en minneslucka i hans eviga fylla.

TV Rolf

Idag softade jag mest, tittade på 20 sekunders episoder av Family Guy och grät till inspelade klipp från fotbollsspelare som dör. Jag hade det helt enkelt bri.

Helt plötsligt staplar Rolf in, den gamle gubbhoran. Vi känner oss tillräckligt säkra med varandra för att säga sånt även om det fortfarande känns fel med att min bästa vän är 63 år gammal. Eller äldre...?

Rolf hade också tagit det lugnt och tittat på TV - han hade också varit inne på internet för första gången och gjort en undersökning. Han frågade mig vad jag skulle göra eller träffa om jag skulle dö imorgon. Jag kom fram till ganska dåliga svar som Dalai Lama eller Hästen Nistel Roy.

Rolfs dröm var att få lägga ett hästhuvud i Ernst Kirchsteigers säng och sätta dit Arne Hegerfors för pedofili.

Därmed blev också uttrycket Rolfning ett annat ord för: Skratta mycket åt gamla människor som får för mycket TV-tid och älskas för det.

Olof Rolf

Idag vimlade jag fram till turkkiosken på grund av min mentala ostabiltet. Frånvarandet av Göteborgs Rapé under mina läppar fick min lem (Som jag gärna kallar Kit) att slakna. Mina ögon började hänga, mina tankar vandrade mot det homoerotiska hållet, innehållandes en kakburk och en naken Hoffarn som böjer sig för att ta den sista mumsbiten. Mina ben verkade inte längre kunna bära mig och mina svettpärlor förvandlades till ett halsband av skrattande djävular.

Jag kastade mig ut från mitt fönster till en underliggande buske, lyckades stjäla en cykel från en okänd grannes barn och susade förbi bilar mot mitt mål. Solen låg som en nordkoreansk kärnvapenvarning över mitt huvud och människor pekade finger mot mig överallt. Framför allt den tjocka, vithåriga tysken. Han pekar alltid finger.

Till sist var jag framme vid den avskyvärda antagligen flerfaldigt oscarsbelönade matförgiftningsbutik som finns att finna i denna del av Östergötland. Jag hoppade innanför dörren och väntade på att den gamla häxan bakom disken skulle skrika ”Legitimation, du har inget skägg”. Men istället stod Rolf där och petade på en övergiven pizza. Jag hälsade och undrade var han gjorde där.

”Jag äger den här butiken nu, du är min son. Jag har varit spermadonator. Ditt namn är egentligen Trevor”. Jag skrattade och undrade om jag kunde köpa en dosa snus av honom.

”Nej tack, jag har slutat. Men den amerikanska regeringen har tvingat mig att sälja kaffe”.

Jag köpte därför även ett paket kaffe och gick snabbt därifrån. Jag öppnade snabbt snusdosan och la i en stor prilla i munnen. Det smakade gott. Men smaken övergick till besk uppgivenhet. Jag luktade på snusen i dosan och insåg att det var kaffe.

Rolf hade återigen fört den amerikanska merkantillismen till Sverige och från och med nu kan jag inte längre äta ICA:s hamburgare utan att tillbe Ronald McDonald.

För övrigt hatar jag Olof Palmes dödsmissbruk för att överta makten till socialdemokraterna.

En Perfekt Jävla Rolf

Det finns en perfekt värld, men den är gömd bakom regler, ideologier, och nykterhetsanstalter. Igår när jag skulle gå till min kära studiegrupp ”Rage against Bryman” så var jag tvungen att gå igenom en byggarbetsplats och blev nästan träffad av en stor jävla grävskopa. Istället slängde jag mig undan och ramlade ner i ett hål, ett mörkt hål. Jag föll i flera minuter och antog som en sann rationalist att jag skulle hamna i helvetet och tvingas genomskåda Kent med Helen Sjöholm som sångare för evigt.

Istället hamnade jag i ett stort badkar fullt med öl, alla människor badade och var nakna. Ingen var rädd för friheten, alla var nöjda med att drunkna. Ingen behövde arbeta för att ha råd med att dricka alkohol, ingen behövde plugga för att ha råd med att dricka alkohol. Det var så vackert. Men jag fick inte stanna. På en hög pedestal i ölhavet stod en karaktär som jag har lärt känna som Rolf - han blickade ut över människorna som sakta men säkert tömde havet med den gyllenbruna färgen. Rolf fick plötsligt syn på mig, räckte mig sin hand och drog upp mig.

”Du är inte beredd att möta ölkatten. Mjau”. Jag förstod ingenting men plötsligt blev allting svart och jag vaknade på sjukhuset. Jag hade tydligen blivit träffad av en grävskopa och fått hjärnskakning.

Min slutsats är att den gömda ölvärlden existerar men kräver en impakt av en skalle och en grävskopa för att finna. Ungefär som det fjärde hålet hos kvinnor (Precis över knät sägs det). Det var ett perfekt hem, en perfekt värld. Den var vacker där jag flöt. Men det finns ingen i världen som vet.

För lögner som är bra är en hemlighet.

Det vet bara jag och Rolf.

Fadder Rolf

När jag började programmet fick jag Rolf som fadder. Den gamle mannen som påstår att han var frontmannen i Jefferson Airplane. Han lärde mig i princip allt som man behöver veta. Att världen är borgarvänsterns ursäkt för onani. Att öl i små mängder kan orsaka prostatacancer. Att man inte kan fastna i Youtube och bli en martyr för nätgenerationens fantasier.

En dag när jag frågade Rolf om världen någonsin kunde bli bättre visade han mig någonting hemskt. Han gav mig linser. Såna som man har för att se bättre, men det jag såg var sanningen om människorna. Alla pekade finger åt mig. Hela tiden. Jag slängde av mig linserna och berättade för Rolf att jag hellre ser vita lögner än sanningen. Då drog han fram den. Snabeln, cylindern, den enögde ormen, banditen utan armar, ondskan. Den vars namn man helst inte nämner.

Han tog tag i den från roten och förlöste en fet sats i mitt ansikte. Sen dess har jag alltid mina linser på mig. Jag lärde mig att sanningen är bättre än snusk.

Därför borde porr förbjudas.

Vägen av Rolf

Ibland när man går till Linköpings Universitet tvingas man till en rad beslut. Oftast tar jag de säkra alternativen. Jag undviker att boka en tvätt-tid på morgonen då en galen utländsk kvinna munhugger en till döds. Jag svänger till vänster i backen för att undvika Simon Hertz-gatan. Jag stannar vid det röda stoppljuset. Jag träffar alltid en fruktansvärt snygg tjej i den mörka tunneln utan att hälsa. Jag struntar i att ta tidningen från den frysande tidningskillen, alternativt transvestiten. Jag tittar redan nu på schemat och hoppas att jag ska till det första huset. Jag går lite snabbare och till sist är jag i klassens varma famn.

Igår struntade jag i att ta den säkra vägen och jag klarade mig på grund av att jag gillrade en fälla för mig själv. Dagen innan beslutet att gå den osäkra vägen grävde jag en grop utanför dörren. Där låg jag i 7 timmar och missade hela dagen. Jag undrar om Rolf tar den säkra vägen?

Rolf Är Tillbaks

Idag vaknade jag i samma säng som Simon Hertz och Hoffarn. Till min fasa var vi alla nakna och ett dött rådjur låg uppskuret bredvid oss. Jag försökte återfå minnet från gårdagens vilda festande men det sista jag minns är att Hoffarn springer iväg ut i skogen skrikandes ”El Torratium Alles Haben Scheisse” hållandes en flaska JD, den universella kompisen.

Jag smyger mig upp ur sängen, tar på mig kläder och går ut från huset. Där utanför står en välkänd person från gårdagen: Rolf - gubben som var död på vägen men levde upp med ett leende på läpparna.

Rolf står helt still med en kikare i handen och spanar på två flickor i 20-års åldern. Jag vill inte prata med honom så jag går snabbt utan att titta mot honom men han hejdar mig genom att ropa ”Nödvändigt att inte hälsa min vän”.

Jag går fram till honom och hälsar varpå han säger ”Har du sett racoonsen på tjejerna där borta, maffiga”. Jag blir lite äcklad av Rolfs gubbsjuka men håller med och säger att jag har en tid att passa.

Rolf tittar argt på mig, vänder sig om och säger ”Du dödade mitt rådjur igår, men min fru mår bra”. Återigen har Rolf olustigt överraskat mig. Jag går hem och åker till Lund. Staden där alla pratar, men ingen förstår.

Dagen Rolf

Idag när jag var på väg hem från universitetet fick jag syn på en gubbe som låg mitt på vägen. Jag blev livrädd och trodde att han var död. Som en sann humanitär bestämde jag mig för att springa därifrån, men när jag vänder mig om står en gammal tant där. Hon tar av sig sina glasögon och säger ”Har du dödat min gubbe, kära pojke, då får du städa upp efter dig”.
Jag förstår ingenting och förklarar att han bara låg där.

Hon tar fram en plånbok, ger mig 200 kronor och säger ”Putta ner honom i diket så är du snäll”. Jag går fram och hoppas att ingen bil kommer. Jag börjar putta lite på gubben och plötsligt vaknar han, sträcker fram handen och säger ”Hej, Rolf. Trevligt att träffas”.
”Lever du Rolf” ropar tanten med skrovlig röst. ”Jadå kära du, ligger bara och vilar”.

Jag går därifrån och undrar när nästa avsnitt av One Tree Hill kommer samtidigt som Rolf går hem för en kopp kaffe.