Idag vaknade jag i samma säng som Simon Hertz och Hoffarn. Till min fasa var vi alla nakna och ett dött rådjur låg uppskuret bredvid oss. Jag försökte återfå minnet från gårdagens vilda festande men det sista jag minns är att Hoffarn springer iväg ut i skogen skrikandes ”El Torratium Alles Haben Scheisse” hållandes en flaska JD, den universella kompisen.
Jag smyger mig upp ur sängen, tar på mig kläder och går ut från huset. Där utanför står en välkänd person från gårdagen: Rolf - gubben som var död på vägen men levde upp med ett leende på läpparna.
Rolf står helt still med en kikare i handen och spanar på två flickor i 20-års åldern. Jag vill inte prata med honom så jag går snabbt utan att titta mot honom men han hejdar mig genom att ropa ”Nödvändigt att inte hälsa min vän”.
Jag går fram till honom och hälsar varpå han säger ”Har du sett racoonsen på tjejerna där borta, maffiga”. Jag blir lite äcklad av Rolfs gubbsjuka men håller med och säger att jag har en tid att passa.
Rolf tittar argt på mig, vänder sig om och säger ”Du dödade mitt rådjur igår, men min fru mår bra”. Återigen har Rolf olustigt överraskat mig. Jag går hem och åker till Lund. Staden där alla pratar, men ingen förstår.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar