torsdag 18 juni 2009

Svensk Rolf

Rolf och jag satte oss på bussen. Vi ropade till allihopa att om vi inte kom tillbaka så hade vi kommit hem. De vinkade, Alexander Rybak spelade fiol tillsammans med Frodo och jacket i pannan på Freddy Mercury hade en egen grav.

Vi kanske måste börja leva, för en dag kommer vi bli gamla. Men Rolf och jag är bara inte gjord för dessa dar, eller så är popmusiken inte gjord för oss.

13 timmar senare så var vi tillbaka på svensk mark. En gång i tiden ville vi lämna Västervik. Den staden som drog ner oss till botten av ån. Vi sa att vi skulle skapa revolution och de sa till oss att vi var tvungna att lära oss gå först.

Vi drömde om fåglar, om spårvagnar och om China Town. Men nu vill vi bara tillbaks till att drömma. Tillbaks till alla de gamla vännerna vi en gång hade. För vi får bara kärlek från fel sort och sympatier från fel håll. Jag springer tillbaka. Rolf håller mig i handen.

Och snart är vi är uppsnärjda i det blå. Igen.

onsdag 8 april 2009

Lögn Rolf

Allt är för sent. För sent för kärlek. Men inatt finns ingen väg tillbaks.

Rolf och jag hade dragit in en hel del pengar den senaste tiden. Men vi insåg tidigt att pengar inte är något för två obotliga romantiker. Istället spenderade vi allting på att ordna en fest för grannskapet och dessutom skapa en liten egen stat mitt i Grünelyckan.

Allt var upplagt för en magisk kväll den första April. På en banderoll kunde man läsa "Unionen är upprättad, Detta är Sverge". Efter röstning hamnade valet på Sverge som en förkortning på Sverige och Norge. Alla blev nöjda med detta.

Temat på festen skulle passande nog vara "Lögn" och alla skulle vara utklädda därefter. Tyvärr hade alla lite olika åsikter om vad som egentligen är lögn. Tvillingarna Nils-Harald och Örnulf Rolfsen var passande nog utklädda till Twin Towers, som de bestämt hävdar aldrig har existerat. Bushmannen "Papa" var utklädd till en vit människa. Han anser nämligen att vita människor är skapade genom genmanipulation enbart för att härska. Det stora problemet uppstod dock när det visade sig att Rolf var utklädd till Gud och den apglada tanten, som är djupt kristen, helt sonika hade klätt ut sig till hela evolutionsteorin som ett svar på detta.

Till sist utbröt ett stort religiöst dilemma i vår nya stat som delade folket i två sidor. Apglada tanten, Papa och Nils-Harald på ena sidan och Rolf, Örnulf och jag på den andra. Till sist insåg vi dock att om både evolutionen och Gud är en lögn så är existerar vi inte och heller inte Sverge. Unionen varade inte mer än 22 minuter, men det var en union som hade fred i 80 % av sin levnadstid. "Då kan du...Skita på dig" Skrek Rolf till den apglada tanten, förstörde hissen och la sig på Papa´s terass och sov.

Jag bestämde mig senare för att samla tankarna när jag såg en vacker flicka sitta ute vid trappen, drickandes en gammal Newcastle och röka en ny cigarett. Hon var utklädd till Amor, men hade missat hela festen. Hon hade emo-pop-gröna ögon och svallande blont hår.
Bullen "Tror du inte på kärleken"
Flickan "Nej, jag blir aldrig kär i nån, sånt där är slöseri med tid".
Bullen "Då slösar vi väl bort våra liv"
Flickan "Jag måste gå nu, vi kanske ses"
Bullen "Ge mig en kyss innan du går"
Flickan "Varför"
Bullen "Att bygga en dröm på"

Det gjorde hon. Sen sprang hon iväg, med brutna vingar och kanske hopp om att en lögn kan vara sanning. Hon var bara en stadsflicka, som lever i en ensam värld. Hon tog midnattståget och åkte någonstans.

Det var då jag insåg att hon var Aprilhimlen. Som jag minns henne.

tisdag 3 mars 2009

Sol Rolf

Rolf är rädd för vad hans sinne konsumerar, för han är en präst som Gud aldrig betalade.

Våren har äntligen börjat smeka våra sinnen med sin ljuva prästkrage-samba. När världen äntligen har samlats är det i ekonomisk depression. Lyckligtvis drabbar den inte mig och Rolf på grund av vår senaste upptäckt. Rolf köpte en stjärna till mig på min födelsedag och efter en del efterforskningar av en vetenskapsman från Haugesund har det visat sig att universum kröker sig och blir som en spegel. Det var helt sonika solen som vår jord snurrar runt som Rolf konsumerade och vi har därmed tillgång till allt som den sänder hit.

Nu har den gyllene cirkeln återigen börjat brännmärka sitt boskap, och detta firade Rolf och jag med att dricka Sangria i Vigelandsparken och dansa runt Qvissling-statyn. Han är den enda kändisen i Norge som inte är påhittad.

Vi startade dagen med att lura revolutionens barn. Det gick bra. "Alla barnen blev lurade i en grop utom Nils-Harald, han sprang iväg" berättade Rolf med en briljant min. Jag skrattade och förstod rimmet.

Plötsligt stod allt still. Där var den. Djävulen, skinande som sångaren i Muse när han sjunger "Invincible". Äntligen skulle vi vara rika, för dagen innan hade vi sänt ut fakturor till alla i Norge att betala in för deras bruk av våra solstrålar. Snart ska hela världen taxeras.

Rolf började fyllna till och berättade för mig att han under sin tur legat med en hora från varje del av världen. "Jag har inget emot svarta kvinnor, men min penis är som vanligt folk, går bara upp när det är ljust". Jag förstod honom och tittade på klockan. Det skulle bli en lång, perfekt dag med brunbrända människor överallt.

Det var då jag insåg att solen är den rasbiologiska ärkeskurken.

Vila i frid, Charles Darwin.

onsdag 11 februari 2009

Låt oss Rolfa

Titta inte tillbaks i ilska. Tiden hade rymt och 313-bussen i Linköping har förvandlats till 13-tricken i Oslo. Den blinde tysken har bytts till den apglada norska tanten och min gamle indiske granne är nu istället en naken bushman med en tysk fru. Ölkatten är utbytt mot knarkkatterna som samlar upp amfetamin och heroin åt crackpundarna. Hororna har äntligen börjat hålla sina händer i styr och polisen delar ut heroin på gatan till fattiga. Allting är smutsigt och trasigt här, för den norska staten kan inte använda sina pengar, då blir det inflation för tusan!

Plötsligt hände någonting märkligt. Helikoptrar började sväva över den lilla delen av Oslo som jag kallar hem, män med gevärer började svinga sig ner på stegar och bomber började falla. Jag tände en cigarett på en inkommande kula och hämtade andan i mitt kaffe. Tydligen hade både israeler och palestinier fått reda på att Grünelyckan i Oslo egentligen var en del av Mecka, som hamnat där genom förskjutningar i marken. Jag började titta på en karta från 3000 före kristus och det stämde tydligt. Min cigarett började ta slut och tanken att springa därifrån slog mig, när en hand plötsligt svepte tag om min egen. Det var en mystisk, solbränd gammal man som svingade sig hela vägen från västra till östra Oslo bara genom att fästa linor på varje Seven-eleven.

Till sist släppte han taget och jag föll ner på en norsk främling som hurtigt talade om för mig att han ville lyssna på Klem radio ifred. Alla lyssnar på Klem Radio här, hela dagarna. Den mystiske mannen svingade sig ner till mig och nu såg jag vem det var. Hade hade äntligen återvänt från sin resa. Det var Rolf. Vi kramades och pratade om kärlekslåtar som handlar om att man inte kan komma på hur man känner
eller vad man ska säga. Varför skriver man då en låt?

Det var då jag insåg att vi är människor och inte dansare.