Svensk Rolf

Rolf och jag satte oss på bussen. Vi ropade till allihopa att om vi inte kom tillbaka så hade vi kommit hem. De vinkade, Alexander Rybak spelade fiol tillsammans med Frodo och jacket i pannan på Freddy Mercury hade en egen grav.

Vi kanske måste börja leva, för en dag kommer vi bli gamla. Men Rolf och jag är bara inte gjord för dessa dar, eller så är popmusiken inte gjord för oss.

13 timmar senare så var vi tillbaka på svensk mark. En gång i tiden ville vi lämna Västervik. Den staden som drog ner oss till botten av ån. Vi sa att vi skulle skapa revolution och de sa till oss att vi var tvungna att lära oss gå först.

Vi drömde om fåglar, om spårvagnar och om China Town. Men nu vill vi bara tillbaks till att drömma. Tillbaks till alla de gamla vännerna vi en gång hade. För vi får bara kärlek från fel sort och sympatier från fel håll. Jag springer tillbaka. Rolf håller mig i handen.

Och snart är vi är uppsnärjda i det blå. Igen.