En Perfekt Jävla Rolf

Det finns en perfekt värld, men den är gömd bakom regler, ideologier, och nykterhetsanstalter. Igår när jag skulle gå till min kära studiegrupp ”Rage against Bryman” så var jag tvungen att gå igenom en byggarbetsplats och blev nästan träffad av en stor jävla grävskopa. Istället slängde jag mig undan och ramlade ner i ett hål, ett mörkt hål. Jag föll i flera minuter och antog som en sann rationalist att jag skulle hamna i helvetet och tvingas genomskåda Kent med Helen Sjöholm som sångare för evigt.

Istället hamnade jag i ett stort badkar fullt med öl, alla människor badade och var nakna. Ingen var rädd för friheten, alla var nöjda med att drunkna. Ingen behövde arbeta för att ha råd med att dricka alkohol, ingen behövde plugga för att ha råd med att dricka alkohol. Det var så vackert. Men jag fick inte stanna. På en hög pedestal i ölhavet stod en karaktär som jag har lärt känna som Rolf - han blickade ut över människorna som sakta men säkert tömde havet med den gyllenbruna färgen. Rolf fick plötsligt syn på mig, räckte mig sin hand och drog upp mig.

”Du är inte beredd att möta ölkatten. Mjau”. Jag förstod ingenting men plötsligt blev allting svart och jag vaknade på sjukhuset. Jag hade tydligen blivit träffad av en grävskopa och fått hjärnskakning.

Min slutsats är att den gömda ölvärlden existerar men kräver en impakt av en skalle och en grävskopa för att finna. Ungefär som det fjärde hålet hos kvinnor (Precis över knät sägs det). Det var ett perfekt hem, en perfekt värld. Den var vacker där jag flöt. Men det finns ingen i världen som vet.

För lögner som är bra är en hemlighet.

Det vet bara jag och Rolf.