Pensions Rolf

Rolf känns så levande att det ibland känns som att jag är död.
Det fick jag bekräftat i torsdags då han var tillbaks från Trondheim med pilgrimsmärket tatuerat på högra armen, lite till vänster.

Det var nämligen dags för kravall. Det är lika kul som det inte låter i teorin, men i praktiken. Jag försökte övertala Rolf att studenter oftast avskyr människor från äldre generationer. Rolf blåste rök i mitt ansikte från en cigarr, tittade mig i ögonen och sa stilla: "När det är fest...är vi alla lika gamla".

Jag förstod att han hade rätt och vi kramades en liten stund, inte för länge.
Kvällen blev också lyckad, vi var på förfest hos en liten ekonom vid namn Johannes. Han spelade mest schack mot sin dator och vann genom att hitta fusk på internet. Det respekterar jag.

Väl inne på kårallen var vi fulla och glada, Rolf gjorde att jag kände mig äldre, större, inte så blyg. Efter en stund hittade jag även henne: Kvinnan i mina drömmar. Mina rockenroll-blå ögon tittade rakt in i hennes emopop-gröna och jag var kär. Tyvärr så svepte Rolf in med en ostig kommentar "Hej Rolf, jag har en kula från andra världskriget i låret" Hon blev självklart imponerad och lämnade festen tillsammans med Rolf. Jag fick spendera kvällen med en full tjock holländska, jag ville inte ligga med henne.

Dagen efter ringde Rolf och pratade om festen. Jag frågade hur det hade varit med kvinnan i mina drömmar som nu var Rolfs verklighet. Rolf berättade att det hade varit uselt. Han hade tänkt på sin fru hela tiden. Han avskyr sin fru och tycker att hon är ungefär lika sexig som en missfärgad ostboll.

Det hela fick mig att förstå att gamla människor redan är förstörda.

Därför borde pensionssystemet försämras.