Grattis Rolf

Den här veckan har jag levt på impuls. Den här veckan har jag släppt kontrollen till alkoholen och någonting som finns i mig. Någonting som får Charlie Manson att framstå som en flickscout.

En god vän till mig fyllde år och framtiden är bortom kontroll. Den sista gnistan ungdom är på väg att försvinna ifrån oss. Jag insåg det långt tidigare, kanske för 5 år sen, men det såg enkelt ut på håll.

Jag och Rolf var på sittningen, vi satt långt ifrån varandra men hade redan innan festen bestämt oss för att kommunicera via teckenspråk. Drick mer, snygg tjej, bra tal, torka bort matfläcken från tröjan. Ingenting slank undan vår unika tillbedjelse för vänskapen. Det var en jävligt rolig kväll. Okända människor som blev fulla tillsammans med ökända människor. Skålar för borgerligheten, kommunistiska dråp-skämt och avklädda överraskningar.

När sittningen var över var det dags för mig och Rolf att ragga. Vi var välklädda, förbisedda kanske, men ovälkommet snygga för de flesta kvinnorna.
Rolf började redan jakten, han berättade om sina vapen, sin tid i Saint Tropez, om att ge sig själv en chans. Jag berättade om min Vennegoor of Hesselink-planch, min onda vän inombords, min förhoppning om gratis Gin till folket, min tid i det gotländska regementet.

Men alla sa alltid Nej. Men det spelar ingen, ingen, ingen roll. Inte just nu. När världen går vidare.

Rolf och jag struntade i allt det där, vi slängde i oss tre snabba shots, hoppade upp på dansgolvets scen, frågade DJ:n om han kunde få oss att dansa hela natten och önskade "Walk of Life" med Dire Straits. Vi dansade till 3 på natten. Till sist dansade jag med en snygg tjej, hon talade spanska. "Ablo huelva signorita" sa jag till henne och hon svarade med en sexig blinkning.

Plötsligt kände jag en kall hand greppa tag om min nacke och bakom mig stod en biffig karl med ont ansiktsavtryck. Jag sprang därifrån, hann inte ens hämta ut min kavaj från garderoben. Jag undrade var Rolf var, min kraft började sakta sina ut och mina whiskeyben slutade fungera. Rolf hade lämnat mig, inte konstigt att jag var rädd. Jag glömde bort att andas.

Fyra biffiga killar samlades runt omkring mig. Min sista gnista hopp var att synas, att bli sedd. Men jag orkade inte slåss, allt var bortom min kontroll. Rolf lämnade mig ensam. Det var över.

Precis då skulle jag bli slagen, sparkad. Kanske dödad. Killen från dansgolvet höjde handen och var precis på väg att slå till... När det hände. Gud hade kickat heroin. Min bröstkorg bultade till och ut hoppade en liten tvättbjörn. Den slogs, klöste i ansiktet och släppte lös all ondska som jag haft inom mig. Rolf kom springade. Han började också slåss, mellan varje slag gav han mig en blinkning. Till sist låg alla fyra killarna där, med söndermosade ansikten. Med brutna revben. Med en dyr tandläkarräkning att vänta eller fina försäkringspengar att råna staten på.

Rolf, jag och tvättbjörnen gick hem.

Alla blir äldre. Världen går vidare. Alla kommer dö. Men vi kommer alltid leva för vänner, musik, sex och VÅLD.

Det var då jag insåg att ålderdomens vishet inte är ett substitut för ungdomens pornografiska livstil. Jag kan bli äldre för evigt.

Jag önskar Dan och Dan grattis till 25 år.