Narko-pepsi Rolf

En ängel hälsade på från en tid då vi var svin, den var mörkhyad och hade coca-cola kedjor i vingarna. Jag grät och såg vår samtid brinna ner, sen vaknade jag.

Utanför har det regnat i åratal. Det är december igen och här ligger jag, frusen, förkyld och flämtar fram en viskning som handlar om kommersiell befruktan. Ja Maria, jag talar om dig!

Jag lyckades nästan ta mig hela vägen till universitetet innan jag föll ihop med akut lunginflammation. Luften sved när jag andades och det var helt enkelt bara att kasta benen handlöst bakåt och armarna benlöst i famnen på en flaska starkglögg och den varma sängen.

Rolf har varit här och hälsat på, försökt skydda mig från yrselbomben. Problemet var bara att även Rolf föll handlöst för den varma drycken: Glögg.
Jag började falla i yr, febrig och berusad dröm när Rolf precis tog ton angående Kyoto-avtalets brister, Ingvar Carlssons briljanta bostadspolitik och hans eget drömsamhälle. Jag sjönk djupare ner i ett insiktsfullt moln av vibrerande ideologiska själar.

Plötsligt var jag där. I rolfs vision av framtiden. Världen är inte längre som den brukade vara. Alla bor i korridorer, ungefär som studenter. Det finns mängder korridorer i världen och i varje bor ungefär 100.000 människor. Utanför korridorerna råder anarki, dit blir man skickad om man bryter mot regler, eller frivilligt om man är rebell nog att utforska det okända.

Världen kontrolleras av fyra människor: Jocke Berg, Thåström, Göran Rosenberg och Gustav Fridolin. En sorts totatilär kommunism råder där alla människor får poäng att handla saker för. Tekniska prylar, bättre möblemang och annat gods. Alkohol, livsmedel och droger delas ut till alla. En viss mängd varje vecka. Alla har samma arbete och jobbar skift, cirka åtta timmar i veckan som barnpassare, städare eller reparatörer av saker som gått sönder i korridoren.

Det finns inga familjer, barnen tillhör alla och det är sträng uppvaktning av barnafödseln. Livsmedel pumpas in genom ett företag som kallas ROLF, "Reliable Oral Love Foundation" som får in råvaror av anarkister i utbyte mot enkla vapen, som är oerhört dyra. Råvaror är anarkistvärldens svar på Marilyn Monroes trosor.

Världen är sponsrad av ett krig utanför, men innanför väggarna råder harmoni, fred och jämlikhet mellan kön och raser. Men inget vet någonting förutom DE FYRA.

Jag vaknade upp alldeles kallsvettig och yrandes. Rolf satt på sängen och stirrade på mig, sedan öppnade han munnen och viskade lugnt "Ibland kan det vara skönt att inte veta att din avföring hamnar rakt ner i någons huvud"

Det var då jag insåg att Karl Marx hade en poäng när han sa: "Med så många kapitalistiska munnar att mätta är det inte konstigt att världen blir full med blå skit"

Men bara minuterna senare vaknade jag med hoplimmade ögon och insåg att det var en låt framförd av Snoddas.